Jag har gått Sociala omsorgsprogr. vid Örebro Universitet och en del enstaka kurser under tiden och innan.
Sen 2008 har jag varit verksam som enhetschef inom äldreomsorgen (Örebro), LSS-omsorgen (Hallsberg) och LSS-omsorgen (Kumla). På fritiden är jag verksam som fristående bildkonstnär och med stor förkärlek för odling, lek & barnfostran, fotboll, natur & miljö.
Sen många år tillbaka fanns intresse för ett projekt som Dialog DV, dvs. att skapa och forma jobb och sysselsättning, att med likasinnade utvecklas och bidra till att en som ofta var och är fortfarande utesluten ur många samhälleliga sammanhang pg av samhällets funktionsnedsättning bli inkluderad, delaktig, bekräftad. Under mina år som tjänsteman inom kommun har jag varit med om ständiga diskussioner gällande omdefinition av något den enskilde är (handikapp, funktionsnedsättning, funktionsvariation) och lider av enligt närsamhället med dess expertis och roller. Detta istället att med ett krafttag och enhetlig se till att sätta sig på en annan stol, se utifrån ett annat perspektiv. Med det definiera och omdefiniera närsamhället vara med handikapp, med funktionsnedsättning, med funktionsvariation. Jag tar mig frihet att tänka högt och säga att en person utan att vara unik och varierande är motsägelsefullt till vad som menas med en människa. En människa ska självklart besitta funktionsvariation och möjlighet till att hitta en unik väg och identitet. Närsamhället däremot är i ständig behov av att påminnas om behov av ständig utveckling mot att inkludera. Passivitet kombinerad med fokus på den enskildes egen ansvar att lära sig anpassas leder ofta till det motsatta.
Sen 2008 har jag varit verksam som enhetschef inom äldreomsorgen (Örebro), LSS-omsorgen (Hallsberg) och LSS-omsorgen (Kumla). På fritiden är jag verksam som fristående bildkonstnär och med stor förkärlek för odling, lek & barnfostran, fotboll, natur & miljö.
Sen många år tillbaka fanns intresse för ett projekt som Dialog DV, dvs. att skapa och forma jobb och sysselsättning, att med likasinnade utvecklas och bidra till att en som ofta var och är fortfarande utesluten ur många samhälleliga sammanhang pg av samhällets funktionsnedsättning bli inkluderad, delaktig, bekräftad. Under mina år som tjänsteman inom kommun har jag varit med om ständiga diskussioner gällande omdefinition av något den enskilde är (handikapp, funktionsnedsättning, funktionsvariation) och lider av enligt närsamhället med dess expertis och roller. Detta istället att med ett krafttag och enhetlig se till att sätta sig på en annan stol, se utifrån ett annat perspektiv. Med det definiera och omdefiniera närsamhället vara med handikapp, med funktionsnedsättning, med funktionsvariation. Jag tar mig frihet att tänka högt och säga att en person utan att vara unik och varierande är motsägelsefullt till vad som menas med en människa. En människa ska självklart besitta funktionsvariation och möjlighet till att hitta en unik väg och identitet. Närsamhället däremot är i ständig behov av att påminnas om behov av ständig utveckling mot att inkludera. Passivitet kombinerad med fokus på den enskildes egen ansvar att lära sig anpassas leder ofta till det motsatta.
